Inget att berätta

Idag var jag och Franz helt oense om precis allt. Egentligen har jag inget kul att berätta, men bara för att det kan gå dåligt för alla så skriver jag en liten bit iallafall.
Travbommarna kunde jag koregera hur många steg vi skulle ha emellan, men inte utan problem. Han var som en surig liten ponny och sprang med benen huller om buller, dock fick jag tag på honom och han började jobba.
Galoppbommarna däremot. Han stretade, var stenhård i munnen. Det resulterade att jag vart hård i handen. Han tröck ut mot sarjen hur mycket jag än tröck och la på spöt på bogen så lyssnade han inte. Sista varvet i galoppen gick helt okej, men inte bra.
När jag tänker efter så gick det inte så dåligt ändå, stundvis var han fin. Jag vart irriterad när han inte gjorde som jag sa och då blir det bara värre. Jag måste ta det lugnt och vara tydligare med hjälperna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0