Saknar pluttisen sjukt mycket, vill rida ett dressyrpass och känna att vi faktiskt kan. Vi är inte så dåliga som alla tror. Vi är, sakta men säkert påväg till toppen. Vilken disseplin, det återstå att se.

Det känns som att jag börja gå mer åt dressyrhållet. Konstigt jag har alltid varit en hoppryttare. Jag ser mer fram emot ett ordentligt dressyrpass än ett ordentligt hoppass. Det blir ju mest dressyr samt bommar när man rider en häst som inte är helt färdigutbildad. Jag har hoppat Franz ordentligt bara några gånger. När jag började rida honom började jag om med honom och utbildade honom efter mina erfarenheter och han visade mig sina. Jag har lärt mig så sjukt mycket under dehär tiden med Franz. Han har lärt sig mycket han med. Jag skulle inte kunna tänka mig att leva utan honom, att inte kunna få pussa på hans fina mule och att inte få träffa honom...

Världens góaste