Franz var frammåt för skänkeln, men gud så vårkänslor han har. Han var rädd för allt, när vi mötte människor hoppade han tillochmed. Han hoppade och töntade sig för allt och ingenting, även att han sett det sjukt många gånger förut. Då var han inte lika fråmmåt för skänkeln, hur mycket jag än bad honom att gå frammåt så vägrade han. Jag fick bli riktigt sur på honom och vara snabb på att beröma. Sjukt pinsamt vare när han töntade sig sådär, han skulle ju vara lugn. På hemvägen skötte han sig bättre, då va inget läsigt. Min tokpöjk <3

Taggad Franz