Jag älskar känslan när man i ett team hoppar över hindret. När en gör ett misstag och man fixar det tillsammans. När man får göra det man gillar mest med sin bästa vänn! Att tycka det är pirrigt, och nästan inte våga för att sedan göra det T I L L S A M M A N S ! Det är bland det bösta som finns.

Tänker på den dagen som denna bilden togs. Då hade jag knappt hoppat Franz något, vi tränade massor av markarbete. Vi hade hoppat högst 30-40 cm, om man ens får kalla det hoppa? Nu tre månader senare hoppar vi banor runt metern, älskade hästkrake!