Satt på dressyrsadeln för en gångs skull, och usch vad jag hatar dressyrsadlar iallafall Franz dressyrsadel. När jag börjar rida i dressyrsadeln är det helt omöjligt att sittta i den och den är stenhård, men efter typ 20 min tänker man inte på de.

Jag skrittade fram honom länge, mycket tempoväxlingar för att få honom kvick för skänkeln. tillslut släppte han i skritten och gick i en hög stadig form. Sedan började vi med travarbetet, och shit vad fin han var. Steget var luftigt och fint och han behöll en hög form även i den ökade traven (!!!). Jobbade med serpentiner, volter och fyttningar i traven en stund, inte för att träna på det utan för att han var så jävla härlig. Jag kunde verkligen böja och ställa hur jag ville. Sen började vi med galoppen, och på en gång började han och tjafsa. Hoppa studsa kasta med huvudet, sparka bocka. Åh jag vet att han gör det för att han blir glad, men hur kul är det när han kör igång? Efter ett varv på banan i galopp med hans alla konster med mig sittades på ryggen, kämpandes för att få honom att sluta så slutade han iallafall. Jag kan sväga och styra hur jag vill men även om jag bryter av till trav så fortsätter han i traven iställten, knashäst. När han lugnat ner sig började jag arbeta honom i galoppen, han var inte riktigt med så jag fick göra halt, komma fram i galopp, halt, komma fram i galopp, halt ja ni fattar nog. Tillslut kom bakbenen med i även galoppen, och som vanligt, när bakbenen kommer så kommer halsen. Han fick en fin och härlig rund galopp. Så jag valde att sluta där. Jag travade och skrittade av honom.

Älskade hästknas! <3