Mina älskade flickor!

Imorgon hämtar vi en lite valp. I nuläget kallar jag henne Kiara jag tror det kommer bli hennes namn.
Jag saknar Zira och Zazo så otroligt mycket, jag tänker på dem varje dag.
Kiara kommer aldrig någonsin ersätta varken Zira eller Zazo. Dom va mina bästa vänner och dom kommer alltid vara det.
Detta gör jag inte för er skull utan för att jag verkligen behöver skriva av mig.
R.I.P Zira: Det va november 2010 och jag hade sovit hemma hos en kompis. När vi precis hade vaknat sms pappa och skrev att han skulle komma och hämta mig inom en halvtimme. Jag vart super sur när pappa vägrade säga varför han skulle hämta mig. När jag hoppade in i bilen frågade pappa hur jag haft det och jag sa att jag hade haft det bra sen sa pappa det hemska. Linn det har hänt en olycka. Jag vart livrädd, hade en stor klump i halsen och frågade pappa vad som hänt. Zira har blivit påkörd. Jag började gråta så sjukt mycket, och frågade till sist: Lever hon? pappa skakade på huvudet. Ingen förstår hur hemskt det var, INGEN. Jag grät och grät.
I veckor grät jag mig till söms, jag grät i skolan, jag grät tills jag spydde.
R.I.P Zazo: Det va februari 2011 och jag började lugna ner mig efter Zira´s död. Jag hade vart och tränat knät efter det gång på gång hoppat ur led. Pappa kom och hämtade mig, jag såg att nått var fel. Jag frågade och frågade vad det var för fel, men jag fick inget svar. Sedan märkte jag att vi åktet åt fel håll, han var inte påväg hem. Jag visste vart han var påväg, till hans tjejs föräldrar där min hund Zazo bodde för tillfället P.G.A allergi. Jag började gråta och pappa klämde ur sig att hon var sjuk och att hon skulle till sjukhuset två dagar efter. Jag frågade va hon skulle göra där, men jag hade redan förstått. Något var så fel satt det inte gick att rädda henne. Jag och Zazo bodde två nätter hemma hos min mamma. Jag var vaken hela nätterna, kunde inte släppa blicken från hunden. Två dagar senare var det dags. Det visade sig att det benet hon hade haltat lite på som vetrinären sakt var för att hon var stel och fått medicin för, det var cancer. Hon hade även cancer i livmodern. Vi hade kunnat oppererat bort livmodern, men benet det skulle hon fått leva med. Jag hatar att se andra lida. Vi valde att låta henne somna in. När dom gav henne sprutorna och jag viskade i hennes öra att jag älskade henne, det kommer jag äldrig glömma. Hon hade sitt huvud i mitt knä när hon somnade in.
Zira <3
Zazo <3
Jag kommer att älska Kiara, men det betyder inte att jag inte kommer fortsätta älska mina små andra flickor.
Älskade er, älskar er, har alltid älskat er och kommer alltid älska er!
Vila i frid mina fina änglar! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0